Att våga gå på djupet

Jag blev väldigt glad för jag fick en genomtänkt och ärlig kommentar på mitt lilla inlägg igår och det är ju precis det jag önskade, lite feedback, vad ni vill veta när ni tar er tid att gå in här och läsa min blogg. Så här löd kommentaren;

Såg dig i Atleterna och fastnade för din energi och ditt fokus. Det jag kände påminde om något inom mig själv. Inte bara fokuset och styrkan, utan också en osäkerhet och önskan om att bevisa någonting. Medvetenheten i kombination med en inre komplexitet i form av styrka/sårbarhet gjorde mig nyfiken.

Jag har själv, under många år, gått en lång och jobbig väg. Idag skriver jag på mininsikt.wordpress.com, där jag delar med mig av min förståelse om hur livet är uppbyggt och fungerar, utifrån ett fokus på energi, attraktion, medvetenhet och inre balans.

Har läst lite grann, och tänker ge den en chans, men inte bestämt om jag kommer följa bloggen. Uppskattar framför allt de inlägg som är personliga, och där man kan ana ett djup och känna en stark närvaro. Inte för att sätta nån press eller så… :)

Jag tycker om att skriva. Jag tycker om att dela med mig av mig själv. Jag ser mig inte som särskilt hemlig av mig, jag tycker snarare det är en komplimang när någon visar intresse i min person och det privata. Jag älskar att analysera och lära känna mig själv, vilket jag anser att kritik och feedback verkligen hjälper till.

Det är mycket som stämmer i kommentaren, en bra analys av den lilla tid jag faktiskt syntes i TV-rutan. Medvetenhet och självinsikt är två extremt viktiga egenskaper för mig, både i mig själv och de jag tyr mig till. Perfektion är diffust och i slutändan mest bara en åsikt. Man får göra fel, man får ha fel, man kan se ut som man vill, för mig är insikten det viktiga. Men den kommer inte alltid direkt, ibland måste man får vara, prova, uppleva innan den insikten kommer, och det är också okej, man får ändra sig och ha fel även om sig själv.

Jag tror osäkerheten som plockats upp i TV-programmet är två anledningar framförallt. Det första är kamerorna. Jag är OTROLIGT osäker och obekväm framför kameror, vilket krockar lite med min vilja att synas och höras. Det andra var den nya miljön och utmaningarna. Även om jag tycker det är okej att misslyckas, jag är ganska snäll med mig själv där, så VILL jag ju så klart inte göra det! Jag vill vara bäst, jag vill kunna allt och… att hamna i en situation där jag tyvärr vet att jag kanske inte riktigt har de förutsättningar som krävs för att vara bäst, samtidigt som de gärna vill pressa fram ”Jag kommer så klart vinna!”-mentaliteten i varenda liten ”intervju” och synk kan nog gjort att det framstod lite osäkert ibland. Än mer kan det anats i sista programmet, där var jag riktigt ledsen på riktigt efter stavhoppet, för ja, där hade jag min chans att ”bevisa någonting”, det var faktiskt en gren jag var förvånansvärt bra på för att vara nybörjare och min besvikelse när förutsättningarna gjorde att jag inte fick möjlighet att ”bevisa mig”… ja, det gjorde mig ledsen.

Så att osäkerhet och en vilja att bevisa mig ibland finns hos mig stämmer alldeles utmärkt :) Det jag är glad och tacksam över är att jag har insikten om det och vet hur jag ska hantera även dessa egenskaper, jag har gjort lite en ”grej” av att trivas med och använda mig av att jobba i underläge med fördomarna emot mig.

Allt ifrån att ha arbetat inom sälj på totalt maskulint dominerade arbetsplatser till att ja… försörja mig på en träningsform som har en hel del fördomar mot sig.
Jag är väldigt trygg i mig själv men är inte mer än människa, så självklart blir jag osäker ibland när något är nytt, men, jag gillar den utmaningen och nervositeten också :)

Hm, nu blev kanske det här inlägget lite osammanhängande, men… jag ska absolut försöka dela med mig lite mer av mig själv, tankar, erfarenheter, upplevelser och djup! Jag har redan ett par ”halvfärdiga” utkast som ännu inte lagts upp, t.ex. min syn på fördomar/rasism eller anledningen till att jag valt att minska min lön med ca. 80% och hur det påverkar en som person, så hoppas någon av dessa väcker intresse och att du fortsätter läsa.  Tack för att du tog dig tid att kommentera! Fortsätt mer än gärna med det, är de någon annan som undrar något, vill fråga något… vad som helst, kommentera gärna så blir jag lite mer motiverad att fortsätta blogga!

Hug

Vardagslyx

Så typiskt mig… bloggen har redan hunnit börja dö ut, tusan också! Tar massa bilder och tänker på saker jag ska skriva men får bara inte till tiden!
Det finns lite att göra när man driver två dansstudios och massa andra små projekt :) Men, onsdagskvällar är numera lite heliga, enda kvällen i veckan jag inte har klasser, så då får man passa på att njuta lite. I kväll blev det min favoritmat, kött, potatis och bearnaisesås, mumsigt!

Är ni några som faktiskt läser här? Jag ser ju att det är besökare och så… Ni får gärna kommentera och berätta vad ni vill att jag skriver om. Är det för mycket privat vardagstjafs eller är det intressant? Jag läser faktiskt inte bloggar själv så jag vet inte, inget emot det UPPENBARLIGEN eftersom jag bloggar själv haha men jag har inte tid med det heller…

image

Spadag

Eftersom jag och Sara tyvärr inte hinner ses så ofta på grund av att jag inte är i Stockholm så mycket och när jag väl är det så har hon eller jag klasser, så hade vi bokat in en liten spa-mötes-dejt idag på Sturebadet. Självklart kommer vi på tuuuusen saker att prata om och gå igenom och glömmer bort lika många, det är mycket att tänka på när man driver företag tillsammans. Men, jag kunde verkligen inte bett om en bättre partner! Så skönt med någon man litar till 1000% på och alltid kan vara öppen och ärlig med.

Det var otroligt skönt och välbehövligt avkopplande där också, och jag tog en välbehövlig massage. Skämdes dock lite över mig själv när massören lite försiktigt frågade efteråt: ”Skulle du kunna vara så att du tränar din högra sida mer än vänster?” Utan att veta vad jag ens gjorde hahah tusan, busted!!! ar blivit mycket bättre på att köra båda sidorna verkligen men när man i princip bara är upplärd på en sida är det en bra bit att börja om.

Ville ta såna där mysiga ”blogg-spa-bilder” som duktiga bloggerskor alltid lägger upp på fruktfat och grejer men lämnade mobilen i skåpet istället för att verkligen koppla av, och de enda jag fick till vara några tragiska osminkade selfie – försök i morgonrock och kunde inte låta bli att jämföra med en från fullt partyfejs från i lördag… Ganska stor skillnad…

image

”-Men det är bara att ta sats, du måste våga!”

Ända sedan jag bestämde mig för att starta eget, så har jag fått fightas lite för att få fram det jag tror på, och ibland även fått ta lite skit. För det är ganska känsligt. Det kommer innebära att jag trampar på tår, men vet ni vad… det skiter jag i. Jag ska berätta varför.

Den största anledningen till att jag startade eget inom just Pole fitness var att jag såg ett behov i sporten av lugnare tempo och seriösare teknik.

Men det här tog ett tag för mig att inse. Jag själv är upplärd lite enligt devisen ”…det är bara att ta sats!” eller ”…du måste bara våga!”. De här uppmaningarna var inget problem för mig, personligen. Dels är jag väldigt orädd och sen hade jag ju en grundstyrka och vana att kastas runt, ramla i golvet och vara upp-och-ner från Cheerleadingen. Det finns många som har liknande bakgrund, dans, gymnastik, eller helt enkelt bara är ganska modiga, som börjar med Pole, och för dem kan säkert ”Kör bara!”-tekniken fungera utmärkt, även i längden.

Men jag såg att det fanns en ganska stor del elever som faktiskt inte tillhörde den kategorin. Som kanske knappt tränat alls tidigare och som gjorde det här för att det verkade lite kul och annorlunda. Att efter 3-4 lektioner säga till en sån person, i en grupp bland 8-15 andra personer ”Jo, men vadå, du måste bara våga! Ta sats, häng upp-och-ner!” kändes inte rätt. Ibland kom någon till och med och hade ont, eller det drog på något ställe i ryggen i något av lyften. Jag började känna efter ungefär ett år som instruktör att jag absolut inte hade den kunskap jag borde ha, bara för att jag råkade känna MIN kropp ganska bra, för att stå där och ta ansvar för de här människorna och deras kroppar.

Det resulterade i att jag träffade Sara, som delade min känsla och vision och vi startade FLOW. Vi började med att ta ett halvår borta från ”instruktörsrollen” och bara utbildade oss, efter nästan 2 år som instruktörer gick vi tillbaka till grunden. Det är nog bland det bästa jag gjort. Vi läste träningslära och anatomi på Safe Education och världen som öppnades framför mig när jag förstod hur muskulatur, rörelser och skelett hänger ihop var en helt fantastisk känsla. Jag började förstå på ett helt annat sätt vad som hände i kroppen, även i de konstigaste mest vridna positioner man kan hamna i på en stolpe. Jag började förstå hur vi med liknande rörelser men mindre belastning kan bygga upp den styrka som krävs för att kunna klara av våra högre mål utan att behöva skada oss på vägen.

Efter detta gick vi även en utbildning via Amerikanska Xpert Training, för att bli certifierade instruktörer i Pole fitness, och även där kom aha-upplevelse på aha-upplevelse. Vi gick igenom grundövningar och teknik på ett sätt jag aldrig blivit lärd. Allt var så lugnt, kontrollerat och… gjorde faktiskt inte (lika) ont. Att sitta på en stolpe första gången, nöta nya trick kommer m.m. alltid att kännas, men jag anser att det ska inte slita mer än det behöver på kroppen, är man noggrann med tekniken så behöver det inte heller göra det.

Pole fitness är en ung sport i Sverige ännu, och det vanliga är att de som lär sig snabbast är de som blir instruktörer. Men det jag tyvärr tror ibland missas när det händer, är att de som lär sig snabbt av olika anledningar, ofta missar 4-5 steg i inlärningsprocessen och uppbyggnaden av nödvändig styrka för någon som inte redan har den, som sen resulterar i att dessa steg heller inte visas för någon som faktiskt behöver dem. Någon som inte kan ”bara slänga sig”, för de musklerna finns inte där gratis för att ta emot när vikten väl landar. Och när man väl hamnar upp-och-ner och känner att kroppen inte riktigt orkar eller vet vad den ska göra för att man inte förberett sig… ja, då förstår jag att det blir läskigt.

Jag är inte perfekt, men MIN personliga strävan och mitt mål är att alltid kunna utmana mina elever på en nivå som passar dem, och att aldrig utsätta en annan person för en skaderisk. Självklart vill jag pusha och peppa mina elever att klara nya saker, men att lära någon att ha tålamod och respekt för sin egen kropp, och se framstegen på vägen till det stora målen, är för mig nog så viktigt. Jag YouTubar nog oftare utlärningsteknik och övningar än nya trick för mig själv och jag tittar mycket på nya utbildningar eller läser artiklar som kan hjälpa mig utveckla min roll som instruktör, utlärningen är idag min största passion.

Och ja, jag är kanske en nagel i ögat för vissa, senast i veckan har jag fått en del skit för just detta här i Karlstad, och ibland kanske jag trampar på tår, men om jag gör det för att jag förespråkar god teknik, lyhördhet gentemot sina elever och säker träning, så tänker jag banne mig fortsätta.

Janni Pole1

Janni Pole 2

Janni Pole 3

 

Bilder lånade från Janni Delérs blogg när hon och hennes fina syster och min goda vän Michaela var och hälsade på och provade pole i Stockholm

Familjehelg

Jag älskar verkligen min familj. Jag har också turen att ha nästan hela min släkt inom relativt nära avstånd. Så, även om jag inte träffar de superofta  så är det en ganska skön känsla att de finns där allihop. I lördags fyllde min ”lillkusin” 20 och vi hade släkt och vänner-kalas hemma hos mamma och pappa, väldigt trevligt. Men, när Tintin som var med på kalaset började gäspa lite var jag inte sen att ta på mig barnvaktsrollen, jag hade fått i mina två glas rödvin för kvällen och såg fram emot att få lägga mig på sängen och kolla på tecknat istället :)

Sööötaaste ungen Tintin!

image

Lovade även bort mig till min bror så idag var vi iväg med några av hans vänner och körde Go-kart, avskyr när jag inte är riktigt bra på något och de här grabbarna har en heeel del  mer träning, så jag får väl nöja mig med att jag inte låg SÅ mycket bakom iaf…

image

Min bror vann självklart finalen…

image

image

Åka tåg

Jag trivs verkligen med att åka tåg fram och tillbaka til Stockholm. Ganska precis ett år nu har jag bott i Karlstad och pendlat, resan tar ca. 2,5-3 timmar och ibland är det så skönt! Sitta och fundera lite, lyssna på musik, dricka en kaffe, jobba, sova lite… För mig är det 5 timmar som jag verkligen kan använda varje vecka. Alternativet för mig i den situationen jag var just då att flytta utanför Stockholm och behöva sitta på tunnelbana eller buss ca. 30 minuter varje dag, vilket känns som totalt bortkastad tid. Mycket hellre tåg, kunna bo stort, ”billigt” och centralt  :)

Nu ska jag ladda upp för min workshop på FLOWsthlm om en timme, temat denna vecka är Butterfly!

image

image

Fredagsmys

Det här med att blogga är svårt när man har tuuuusen andra saker att hinna med. I veckan har det varit mycket fokus på Sundays Supermarket t.ex. SÅ roligt att vi kommit en bra bit på vägen! Nästan halvvägs! Men vi tänker inte ge upp än :)
Sen har det förstås varit massor att göra i studion som vanligt, men börjar landa lite efter renoveringen i Karlstad. Golvet u ”gamla” polesalen svällde  tyvärr i värmen i somras så det har behövt läggas om vilket jag inte riktigt vetat när det skulle hinnas med (allt har inte riktigt skett i tid hittills med renoveringen) men så kom min hjälte till pojkvän till undsättning och fixade  det åt mig i veckan på rekordtid! Rev bort hela det gamla och la in nytt golv, hur nice är det inte att ha en man som är händig? Så stolt! Så nu kommer Yoga- och dansklasserna där snart igång också :)

Yeeey, helt och fint golv!

image

Vi firade med en mysig middag på Tre kök här  i Karlstad som är en väldigt fin restaurang, andra gången jag är där nu men jag är tyvärr inte helt övertygad…

Förrätt: Foi gras, anklever – med tillbehör, men tyvärr en alldeles för stor och tjock KLUMP med en smörig kräm foi gras, det blir lite för mycket…

image

Varmrätten var dock supergod! Bolliabaise? Hur stavar man det då? Gott.

image

image

Och efterrätt, en ”cheescake”-variant, men hade velat ha lite mer syrlighet  i äpplena och mera kaksmul, återigen, för mycket av ”smörklump”-känslan :( Tyvärr… får nog ge det ett nytt försök  och prova lite annat på menyn, för stället är väldigt trevligt!

image

Bakom kulisserna – Program 4, 27:e Maj

2014-05-27 – Tisdag – Dag 18 på äventyret

Utslagningen… Det var dags för kval och vi var väldigt trygga, jag kände att jag hade stavhoppet, det hade gått otroligt bra på träning, men ja, som ni kan läsa om här gjorde en liten miss av produktionen att jag inte riktigt fick möjlighet att hoppa som jag hade önskat. Så det blev kulstötning och även där blev jag tyvärr lite besviken. Jag hade hoppats på att få revansch från staven och hade gärna simmat igen, visste ju att det att gick ganska bra. Jag och Sunday hade tränat otroligt lite på kula tyvärr, och jag visste att William var stark och att han och Amanda tränat betydligt mer, så mina förhoppningar var inte så höga, men jag gjorde mitt bästa för att hålla Sundays humör uppe. Det var även när jag började inse att vår resa nog inte skulle bli så mycket längre som idén om SundaysSupermarket.se dök upp!

I väntan på att Hanna och Fredric skulle bestämma vem som skulle tävla och i vilken gren, så fick vi åka ut på en åker och spela in ”synkar”, vad vi trodde de skulle välja o.s.v. Efter en hel dag inne på arenan var det ganska skönt att få lite frisk luft.

2014-05-27 17.39.34

Minibussarna som tog oss öööverallt

2014-05-27 17.39.38

Hahah, när jag och Sunday skulle göra våra synkar fick de avbryta hela tiden för de hade typ ”ko-släpp” en bit bort och de där kossorna SKREK ju av glädje hahahah

”Nä, men jag tror att de… MUUUU… kommer att välja… MUUUUU…” HAHAHA

2014-05-27 18.10.52

Tyvärr håll det inte hela vägen fram. MÅNGA tårar blev det, jag känner nog inte alls att det visades hur känslosamt det var, hela jäkla studion snyftade och stämningen var såå tryckt.

2014-05-27 19.15.17

Till och med Kajsa och Richard blev lite glansiga i ögonen när vi var inne på arenan…

Hej då Atlet-kläderna! Det gula linnen fick vi aldrig använda… undrar fortfarande om det där.

2014-05-27 21.39.24

Älskar de här bilderna! Vi är HELT slut, klockan är nästan 22 och vi har varit igång HELA dagen och vid det här laget har båda dessutom gråtit MYCKET vilket syns på ögonen, men vi har en ny plan! Vi håller hoppet uppe ändå :)

2014-05-27 21.40.24

2014-05-27 21.40.25

Nicole släppte av oss på hotellet där man fick bo som reserv i 3 dagar innan man fick lov att åka hem. Det var verkligen största straffet, men skriver mer om det sen! Först blev det en ORDENTLIG omgång på MAX! Mums!

2014-05-27 23.19.26

Och efter den intensiva dagen behövdes det ett litet glas rött för att lugna nerverna och kunna somna gått. Jag dricker inte särskilt ofta, men kan verkligen uppskatta ett glas rött vin ibland!

2014-05-27 23.36.50

Bakom kulisserna – Program 4, 26:e Maj

2014-05-26 – Måndag – Dag 17 på äventyret

Dagen innan kvalet, ledig dag alltså. Personligen var jag mest sjukt peppad på att hoppa stavhopp!

Jag har sagt att jag älskar djur va? Japp. Igen. De är bäst. Kan ju säga att jag tyckte det var lite mysigt när de hittat massa små ankbebisar, den här stackaren hade irrat bort sig. Tyvärr var deras mamma borta, så jag fick ge den till en jägare som bodde runt herrgården och vad som hände sen vill jag nog inte veta… Men vi hade en chill morgon iaf :)

2014-05-26 12.08.19

2014-05-26 12.08.40

2014-05-26 12.12.04

Sen var det träningsdags! Hade en riktigt bra stav-dag!

2014-05-26 13.28.39

Men Sunday hade ont :(

2014-05-26 13.28.46

Hemma i Atletbyn igen var det dags för nya hyss…

 

 

2014-05-26 17.36.54

Nisse, Simon, Stina och Victoria hade sina vadslagningar/tävlingar och här har Nisse och Simon (Loosie) förlorat igen…

2014-05-26 17.37.46

 

Och det är dags för ett topp i det hääärliga gröna träsket!

2014-05-26 17.40.57

2014-05-26 17.41.58

Badpojke!

2014-05-26 17.42.57

2014-05-26 17.43.21

2014-05-26 17.43.44

2014-05-26 17.44.03

 

Hahaha den här bilden är tagen EN minut efter den senaste bilden när pojkarna badar, efter de doppat sig i det STINKANDE träsket skulle de förstås upp och kramas hahaha jag kan säga att så snabbt som jag sprang då borde jag gjort i häcklöpningen också!

2014-05-26 17.45.41

2014-05-26 17.46.28

Efter varit borta ett tag kan man hitta många sätt att roa sig på :) Fredrica var en väldigt snygg och trevlig tjej som kom på besök ibland!

2014-05-26 18.25.16

2014-05-26 18.25.24

Eller varför inte handukssnärtskrig?

2014-05-26 21.50.34

2014-05-26 21.50.45

2014-05-26 21.52.04

 

Ehhh… AJ!

 

 

2014-05-26 22.00.16

 

Mitt bena är det nya sva…. eller nej… det är det inte.

 

2014-05-26 22.16.08