Det blev en tredje plats… till slut

Ja, nu gick ju inte SM alls som jag hade tänkt mig, men jag har ingen annan att skylla på än mig själv. Jag gjorde en chansning.
Jag bestämde mig sent för att ens ansöka och när jag fick veta att jag kom med valde jag mellan att köra safe eller att chansa och jag valde det andra. Jag har länge funderat på att göra ett program med inslag från min tidigare sport, Cheerleading, och eftersom jag i år ändå inte hade så mycket tid på mig så tänkte jag att det var dags att ge det ett försök. Jag tog mig lite vatten över huvudet.

Jag ville så klart ha mycket fart och energi men kroppen var nog inte riktigt redo för det i den form jag är. Väl på scen var det dessutom mycket som inte stämde för mig; min kropp fick bara inte grepp på mässingstolparna (jag är van vid rostfritt stål, stor skillnad), rotationen på spinny-stolpen blev helt absurd så jag trodde att jag skulle flyga av som okontrollerbar hamster och det där med att ha kjol på scen… ingen bra idé. Trodde på riktigt jag skulle flyga med huvudet före i golvet när jag gjorde mina legswitches på slutet.

Men trots alla dessa ursäkter och bortförklaringar tog jag mig faktiskt igenom programmet och det är jag både stolt och nöjd över. Tyvärr räknade domarna fel på plats så jag fick ingen medalj vilket nog hade räddat en riktigt dålig dag, men så här i efterhand har jag alltså fått tredjeplatsen tilldelad mig och det var inte alls många poäng till guldet, så det känns bra. Och dåligt. Hade jag bara skärpt mig går ju tankarna, men va sjutton… det var roligt och publiken verkade gilla mitt nummer och dessutom, jag är riktigt riktigt revanschsugen! 😀

Att guldet dessutom fick gå till vår fantastiska Zara Hedman från Örebro gjorde att det kändes hur bra som helst i alla fall, så otroligt duktig tjej!

Här är jag (och min inklistrade medalj) och resten av FLOW-gänget (minus Zara då)
Simon & Cecilia (guld, doubles professional) och Anki och Amanda (guld, doubles Elite)

Dag 21 – Jag måste orka också, då är det bra att få hjälp

Som vanligt, *poff* sa det och så har det flugit iväg ännu fler dagar. Hittills kanske jag har hunnit ha 2-3 träningstillfällen specifikt inför SM, och jag har en skiss för programmet men en hel del luckor kvar, och jag som hade tänkt att den här gången skulle jag minsann vara förberedd, men det är svårt både att hinna och orka med.

Jag håller klasser 5-6 dagar i veckan, minst 12 timmar per vecka och utöver det ska man ju hinna jobba också. Jag är extremt morgontrött så att träna tidigt för mig är väldigt svårt, särskilt pole då man ändå måste vara ganska vaken och ha koll på tekniken, tränar jag för nära inpå klass känner jag att jag har svårt att göra mitt bästa under lektion och efter klasserna på kvällarna när klockan är ca 22 är jag ofta lite för seg för att träna bra också.

Min axel som jag skadade i somras när jag sköt lerduvor (så jäkla dumt) gör fortfarande ont, så allt som har med s.k. ”twisted grip” (ett av de grepp jag annars är absolut mest bekväm i och som går att göra väldigt många kombinationer, både snurrar och statiskt, med) är helt otänkbart. Nu har vänster axel även börjat kännas av eftersom den får ta över mycket av belastningen som den inte är van vid när jag tränar lite hårdare.

Under de senaste nästan 2 åren har jag tappat väldigt mycket i styrka, dels p.g.a. att jag har öppnat studion i Karlstad, eftersom det inneburit att börja ”om från början” och jag har mestadels hållit nybörjarklasser och lägre nivåer så har jag inte riktigt behållt den styrka jag hade innan. Det är ganska mycket jobb och stress runt att öppna en ny studio, särskilt i den storleken det blev i Karlstad, så även om jag borde prioriterat det har jag helt enkelt inte orkat med så mycket egen träning. Jag har ju inte heller riktigt haft någon här i ”min nivå” eller helst till och med lite högre som man kan utmanas av, det gör det lite svårare också.

Så, nu låter ju det här som väldigt mycket gnäll och bortförklaringar, men det är snarare förklaringar för mig själv och anledningar till varför jag helt enkelt inte KAN förvänta mig hur mycket som helst av mig själv. I grunden är jag verkligen en tävlingsmänniska, men jag börjar också känna att jag vuxit ifrån det tack och lov. Självklart vore det superspännande att hamna på pallen eller till och med få vinna ett SM någon gång under sin ”karriär” men sanningen är att det helt enkelt inte driver mig lika mycket som det gör att skapa världens bästa studio och bli världens bästa instruktör, vilket så klart är lite svårare att tävla i :)

Så vad gör man då? När man känner att man inte kan prestera som man vill? Man tar hjälp!

I mitt fall kommer det handla om att jag 2 gånger i veckan fram till SM ska träna med en otroligt duktig PT som heter Wicci för att min kropp ska klara det här. Träningen kommer främst fokusera på stabilisering, rörlighet och rehab/prehab eftersom det är så tätt inpå tävlingen.

Wicci och jag träffade varandra när vi expanderade FLOW i Karlstad och hon var hos oss som PT i vårt gym, men just då stämde helt enkelt inte timingen. Idag har Wicci istället öppnat en egen PT-studio här i Karlstad, precis i närheten av där jag bor, så det passar mig verkligen perfekt! Då får jag möjlighet att använda förmiddagarna för träning också.

Det känns också väldigt roligt att man kan hålla kontakten och samarbeta, trots att man går åt olika håll ett tag. Jag känner dessutom väldigt stor tillit till Wicci, hon har precis som jag gått sin utbildning via SAFE som är en oerhört seriös och bra utbildning. Hon var förbi för en fika och kikade på mig och min kropp och förstod ganska direkt vad det är vi behöver förbättra och stärka upp. Dessutom, även om hon är världens gladaste och spralligaste lilla filur privat så tror jag hon kan vara en jävel som PT hahah, och det är PRECIS vad jag behöver! Ord och inga visor. Så det här ska bli ett superspännande projekt och jag ser verkligen fram emot att jobba ihop med Wicci igen!

Skärmavbild 2015-10-23 kl. 14.37.25

Dag 4 – Absolut ingen självdisciplin och festalkoholism

Nu är det ju lite som så att självdisciplin aldrig varit min starkaste gren. Om jag inte gör något för någon annan, då jävlar ser jag till att få det gjort. Men som i det här fallet, att tävla i SM. Det är klart jag vill göra bra i från mig, men jag kommer inte släppa allt för att träna dygnet runt. Så funkar inte jag.

Så, även om jag var supertaggad i lördags när jag skrev sist och hade tänkt träna i söndags så… blev det inte riktigt så. Sedan jag flyttade till Karlstad så blir det naturligtvis så att jag inte träffar mina vänner i Stockholm riktigt lika ofta och i lördags så hade jag planerat sedan några veckor tillbaka att träffa min absolut bästa vän Joy och även min typ äldsta bästa vän Johanna som jag träffar äääännu mer sällan och hade verkligen sett fram emot det!

Dessutom skulle vi på Öl & Whiskey-mässan och jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag försökte inbilla mig att jag skulle träna på söndagen men in i det sista så tänkte jag att jag ”skulle ta det lugnt”. Men jag har ett litet problem. Jag är som jag brukar kalla det festalkoholist (ta nu inte detta på blodigt allvar), vilket innebär att jag dricker ju väldigt sällan, i princip aldrig till vardags, knappt ett glas vin till maten när jag går ut och äter men… när jag väl är ledig och ska ”festa till det lite”, då är det kört. Jag har helt enkelt för roligt och hänger inte riktigt med när kroppen börjar få i sig för mycket, nuförtiden är det ju knappast några mängder som behövs heller, så efter bara några ”provsmakningar” på mässan var det ju full jävla rulle på mig i lördags! 😀

Jag hade ändå hur roligt som helst, så ja, det var väl kanske inte så bra att jag var ganska oduglig till någonting på söndagen när jag hade tänkt träna egentligen och eftersom jag är en gammal kärring tar det ju minst 2 dagar att helt bli mig själv igen så här sitter jag nu dag 4 och har fortfarande inte lyft ett finger för mitt SM-program haha ooops 😀 Men men, en dag i taget, som sagt så är fokus detta år att ha roligt så det ska nog bli bra till slut!

20151003_172813 Ida och Yatzy

 Jag och bebin innan jag gick ut i lördags :)

IMG_0042.JPG

Jag och bebin för snart nästan exakt ett år sen 😀 Min lilla Yatzy har blivit så stoooor

Dag 1 – På väg till SM

Här har man ju inte hållt till på ett tag… I ”bloggen” alltså. Men, i och med att det nu råkade bli så att jag sökte och faktiskt också kom med till SM så tänkte jag skriva av mig lite. Peppa mig själv att göra mitt bästa. Idag börjar jag.
Mentalt, jag har ingen tid för träning idag förutom den lektion jag hade i morse med mina nivå 2 tjejer.
Nu sitter jag istället på tåget och försöker gå igenom det som kallas ”Code of points”, en bok eller häfte med regler och poängsystem för internationella tävlingar. Jag kommer förklara lite närmare längre fram hur det funkar, men just nu sitter jag mest och tittar igenom och försöker hitta trick som jag känner att min kropp klarar av och orkar med utan att gå sönder, det har jag varken råd, tid eller lust för. Min högsta prioritet är att kunna vara en bra instruktör, inte att placera mig på SM.

Jag har hittat lite bra kombinationer men luften gick ur lite nyss när jag hade lyckats få ihop ett gäng bra bonuskombinationer bara för att sen upptäcka en regeländring i den nya Code of points, så då var det bara att tänkta om…
Men, första steget är taget!

image

image