Jag blev väldigt glad för jag fick en genomtänkt och ärlig kommentar på mitt lilla inlägg igår och det är ju precis det jag önskade, lite feedback, vad ni vill veta när ni tar er tid att gå in här och läsa min blogg. Så här löd kommentaren;

Såg dig i Atleterna och fastnade för din energi och ditt fokus. Det jag kände påminde om något inom mig själv. Inte bara fokuset och styrkan, utan också en osäkerhet och önskan om att bevisa någonting. Medvetenheten i kombination med en inre komplexitet i form av styrka/sårbarhet gjorde mig nyfiken.

Jag har själv, under många år, gått en lång och jobbig väg. Idag skriver jag på mininsikt.wordpress.com, där jag delar med mig av min förståelse om hur livet är uppbyggt och fungerar, utifrån ett fokus på energi, attraktion, medvetenhet och inre balans.

Har läst lite grann, och tänker ge den en chans, men inte bestämt om jag kommer följa bloggen. Uppskattar framför allt de inlägg som är personliga, och där man kan ana ett djup och känna en stark närvaro. Inte för att sätta nån press eller så… :)

Jag tycker om att skriva. Jag tycker om att dela med mig av mig själv. Jag ser mig inte som särskilt hemlig av mig, jag tycker snarare det är en komplimang när någon visar intresse i min person och det privata. Jag älskar att analysera och lära känna mig själv, vilket jag anser att kritik och feedback verkligen hjälper till.

Det är mycket som stämmer i kommentaren, en bra analys av den lilla tid jag faktiskt syntes i TV-rutan. Medvetenhet och självinsikt är två extremt viktiga egenskaper för mig, både i mig själv och de jag tyr mig till. Perfektion är diffust och i slutändan mest bara en åsikt. Man får göra fel, man får ha fel, man kan se ut som man vill, för mig är insikten det viktiga. Men den kommer inte alltid direkt, ibland måste man får vara, prova, uppleva innan den insikten kommer, och det är också okej, man får ändra sig och ha fel även om sig själv.

Jag tror osäkerheten som plockats upp i TV-programmet är två anledningar framförallt. Det första är kamerorna. Jag är OTROLIGT osäker och obekväm framför kameror, vilket krockar lite med min vilja att synas och höras. Det andra var den nya miljön och utmaningarna. Även om jag tycker det är okej att misslyckas, jag är ganska snäll med mig själv där, så VILL jag ju så klart inte göra det! Jag vill vara bäst, jag vill kunna allt och… att hamna i en situation där jag tyvärr vet att jag kanske inte riktigt har de förutsättningar som krävs för att vara bäst, samtidigt som de gärna vill pressa fram ”Jag kommer så klart vinna!”-mentaliteten i varenda liten ”intervju” och synk kan nog gjort att det framstod lite osäkert ibland. Än mer kan det anats i sista programmet, där var jag riktigt ledsen på riktigt efter stavhoppet, för ja, där hade jag min chans att ”bevisa någonting”, det var faktiskt en gren jag var förvånansvärt bra på för att vara nybörjare och min besvikelse när förutsättningarna gjorde att jag inte fick möjlighet att ”bevisa mig”… ja, det gjorde mig ledsen.

Så att osäkerhet och en vilja att bevisa mig ibland finns hos mig stämmer alldeles utmärkt :) Det jag är glad och tacksam över är att jag har insikten om det och vet hur jag ska hantera även dessa egenskaper, jag har gjort lite en ”grej” av att trivas med och använda mig av att jobba i underläge med fördomarna emot mig.

Allt ifrån att ha arbetat inom sälj på totalt maskulint dominerade arbetsplatser till att ja… försörja mig på en träningsform som har en hel del fördomar mot sig.
Jag är väldigt trygg i mig själv men är inte mer än människa, så självklart blir jag osäker ibland när något är nytt, men, jag gillar den utmaningen och nervositeten också :)

Hm, nu blev kanske det här inlägget lite osammanhängande, men… jag ska absolut försöka dela med mig lite mer av mig själv, tankar, erfarenheter, upplevelser och djup! Jag har redan ett par ”halvfärdiga” utkast som ännu inte lagts upp, t.ex. min syn på fördomar/rasism eller anledningen till att jag valt att minska min lön med ca. 80% och hur det påverkar en som person, så hoppas någon av dessa väcker intresse och att du fortsätter läsa.  Tack för att du tog dig tid att kommentera! Fortsätt mer än gärna med det, är de någon annan som undrar något, vill fråga något… vad som helst, kommentera gärna så blir jag lite mer motiverad att fortsätta blogga!

Hug