Ända sedan jag bestämde mig för att starta eget, så har jag fått fightas lite för att få fram det jag tror på, och ibland även fått ta lite skit. För det är ganska känsligt. Det kommer innebära att jag trampar på tår, men vet ni vad… det skiter jag i. Jag ska berätta varför.

Den största anledningen till att jag startade eget inom just Pole fitness var att jag såg ett behov i sporten av lugnare tempo och seriösare teknik.

Men det här tog ett tag för mig att inse. Jag själv är upplärd lite enligt devisen ”…det är bara att ta sats!” eller ”…du måste bara våga!”. De här uppmaningarna var inget problem för mig, personligen. Dels är jag väldigt orädd och sen hade jag ju en grundstyrka och vana att kastas runt, ramla i golvet och vara upp-och-ner från Cheerleadingen. Det finns många som har liknande bakgrund, dans, gymnastik, eller helt enkelt bara är ganska modiga, som börjar med Pole, och för dem kan säkert ”Kör bara!”-tekniken fungera utmärkt, även i längden.

Men jag såg att det fanns en ganska stor del elever som faktiskt inte tillhörde den kategorin. Som kanske knappt tränat alls tidigare och som gjorde det här för att det verkade lite kul och annorlunda. Att efter 3-4 lektioner säga till en sån person, i en grupp bland 8-15 andra personer ”Jo, men vadå, du måste bara våga! Ta sats, häng upp-och-ner!” kändes inte rätt. Ibland kom någon till och med och hade ont, eller det drog på något ställe i ryggen i något av lyften. Jag började känna efter ungefär ett år som instruktör att jag absolut inte hade den kunskap jag borde ha, bara för att jag råkade känna MIN kropp ganska bra, för att stå där och ta ansvar för de här människorna och deras kroppar.

Det resulterade i att jag träffade Sara, som delade min känsla och vision och vi startade FLOW. Vi började med att ta ett halvår borta från ”instruktörsrollen” och bara utbildade oss, efter nästan 2 år som instruktörer gick vi tillbaka till grunden. Det är nog bland det bästa jag gjort. Vi läste träningslära och anatomi på Safe Education och världen som öppnades framför mig när jag förstod hur muskulatur, rörelser och skelett hänger ihop var en helt fantastisk känsla. Jag började förstå på ett helt annat sätt vad som hände i kroppen, även i de konstigaste mest vridna positioner man kan hamna i på en stolpe. Jag började förstå hur vi med liknande rörelser men mindre belastning kan bygga upp den styrka som krävs för att kunna klara av våra högre mål utan att behöva skada oss på vägen.

Efter detta gick vi även en utbildning via Amerikanska Xpert Training, för att bli certifierade instruktörer i Pole fitness, och även där kom aha-upplevelse på aha-upplevelse. Vi gick igenom grundövningar och teknik på ett sätt jag aldrig blivit lärd. Allt var så lugnt, kontrollerat och… gjorde faktiskt inte (lika) ont. Att sitta på en stolpe första gången, nöta nya trick kommer m.m. alltid att kännas, men jag anser att det ska inte slita mer än det behöver på kroppen, är man noggrann med tekniken så behöver det inte heller göra det.

Pole fitness är en ung sport i Sverige ännu, och det vanliga är att de som lär sig snabbast är de som blir instruktörer. Men det jag tyvärr tror ibland missas när det händer, är att de som lär sig snabbt av olika anledningar, ofta missar 4-5 steg i inlärningsprocessen och uppbyggnaden av nödvändig styrka för någon som inte redan har den, som sen resulterar i att dessa steg heller inte visas för någon som faktiskt behöver dem. Någon som inte kan ”bara slänga sig”, för de musklerna finns inte där gratis för att ta emot när vikten väl landar. Och när man väl hamnar upp-och-ner och känner att kroppen inte riktigt orkar eller vet vad den ska göra för att man inte förberett sig… ja, då förstår jag att det blir läskigt.

Jag är inte perfekt, men MIN personliga strävan och mitt mål är att alltid kunna utmana mina elever på en nivå som passar dem, och att aldrig utsätta en annan person för en skaderisk. Självklart vill jag pusha och peppa mina elever att klara nya saker, men att lära någon att ha tålamod och respekt för sin egen kropp, och se framstegen på vägen till det stora målen, är för mig nog så viktigt. Jag YouTubar nog oftare utlärningsteknik och övningar än nya trick för mig själv och jag tittar mycket på nya utbildningar eller läser artiklar som kan hjälpa mig utveckla min roll som instruktör, utlärningen är idag min största passion.

Och ja, jag är kanske en nagel i ögat för vissa, senast i veckan har jag fått en del skit för just detta här i Karlstad, och ibland kanske jag trampar på tår, men om jag gör det för att jag förespråkar god teknik, lyhördhet gentemot sina elever och säker träning, så tänker jag banne mig fortsätta.

Janni Pole1

Janni Pole 2

Janni Pole 3

 

Bilder lånade från Janni Delérs blogg när hon och hennes fina syster och min goda vän Michaela var och hälsade på och provade pole i Stockholm